Segla till julbordet på Utö

9 nov 2021

Segla till julbordet på Utö

9 nov 2021

Segla till julbordet på Utö

9 nov 2021

Den 12 december seglar vi till Utö, och du kan hänga med!

Ett par gånger tidigare har vi seglat till Utö i december med gästande deltagare för att njuta av Värdshusets fina julbord. I år gör vi det igen, jag och Esmeralda II, så häng med nu:

Utö ligger bara ett par timmars segling från Dalarö, ganska rakt söderut. Vi klär på oss varmt och de som är nya för varandra berättar om varför de kommit med. Skepparen, dvs jag, hjälper alla på med flytvästar och går igenom säkerhetsrutiner. Snart glider vi ut och hissar på.

Först tar vi vägen via Dalarö Skans, den gamla befästningen från 1600-talet, och sedan vidare öster om Stora Rotholmen som ser ut som en stor mörkgrön sockerkaka på avstånd. Alla ombord turas om att styra, navigera och trimma segel, skepparen handleder och övervakar. Snart är vi ute på Mysingen. Blåser vinden från sydväst så drar det i en del här. I vindriktningen öppnar sig hela den stora fjärden ned mot havet som kan anas bortom Mysingeholm och Danziger gatt. Men så långt ska vi inte. Vi ska bara runda Björkö, där en av skärgårdens sista fiskare bor, och bege oss rakt söderut mot silhuetten av Utö kvarn som avtecknar sig mot himlen. Nu ska vi ta oss över ett litet stycke öppet vatten, en bit av norra Mysingen, sedan närmar vi oss snart Utö med Värdshuset på höjden nära den gamla kvarnen.

Väl inne i hamnen är det skönt att få tina upp händer och fötter en stund inne i den varma kajutan efter att vi har knutit fast båten med kalla händer längs en möjligen isig brygga. Vi lagar varm soppa ombord till lunch och avslutar med kaffe och glögg, och beger oss sedan på promenad på ön innan det börjar skymma. Stigarna över ön leder oss snabbt till andra sidan, där havet ligger öppet. Vi är en grupp människor som till stor del är okända för varandra. Vi samtalar längs vägen. Det finns alltid så mycket mer som förenar än som skiljer åt, det har vi redan märkt. Vi har varit med om ett äventyr tillsammans idag, och mer väntar.

Lyktor börjar tändas längs grusvägen från hamnen upp mot Värdshuset, och Waxholmsbåten från fastlandet kommer fullastad med gäster till julbordet där uppe på höjden. Vi vet att vi inte behöver passa någon returbåt, utan bara komma i tid till vår sittning klockan tre. Det finns tid att nosa runt bland stånden på julmarknaden, där Utöborna säljer sina egenproducerade produkter. De som kom med turbåten ska resa sig från borden och bege sig tillbaka om bara ett par timmar, för att hinna med 17.30-båten till Årsta havsbad. Vi kan lugnt sitta kvar.

Vi sätter oss till bords och får våra drycker serverade. Vi tar inget starkare eftersom vi har ännu ett äventyr framför oss som kräver vårt fulla fokus, men de många faten med läckerheter är ett äventyr i sig. Vi har flera timmar på oss att smaka på alla delikatesser, det finns mycket fisk och skaldjur och många vegetariska inslag utöver de traditionella julbordsingredienserna. Och den där lokalt tillverkade apelsinfudgen. Vi sparar lite plats i magen till den!

Utanför fönstren faller skymningen och när vi lämnar värdshusets värme och dofter är mörkret kompakt. Vi är mätta och nöjda och garanterat glada över nedförsbacken som tar oss mot hamnen och vår egen båt som ska bära sin besättning tillbaka över vattnen. Vi får klä på oss ordentligt nu, för med mörkret kommer också kylan. Vinden blåser från andra hållet mot när vi kom hit – den vind vi hade emot oss har vi nu med oss – eller så finns det kanske ingen vind alls? Kanske får vi uppleva en svartblank vattenyta omkring oss. Eller blir återfärden kantad av frasande sjö under stjärnhimmel? Kommer snöflingor singla ned för att smälta på våra kinder? Instrumenten lyser nedtonat men tydligt i mörkret, radarn kan känna av rörelser och former därute, och lanternorna visar andra att vi finns här och lyser samtidigt upp vår vindriktningsvisare i masttoppen. Nu pekar stäven åter hemåt. En lång dags äventyr är till ända.