Under alla år jag har seglat, i alla tänkbara former, är det detta som jag har älskat mest; den samlade känslan av närvaro, när telefoner och internet slocknar och min uppmärksamhet istället fångas av sillgrisslor och havssulor. Vi är på besök i deras farvatten nu. Fåglarnas och sälarnas och delfinernas, och de många sorternas sjögräs, som faktiskt går att äta! Sjökorten är fulla av linjer som markerar gränser, djup och förbud, varningar för u-båtar och skjutfält, strömvirvlar och magnetiska missvisningar. Ändå ligger havet här som en blå och blöt matta omkring mig, drar Aura med sig i sina strömrörelser och hissar henne upp och nerför vågor med vindens hjälp. Havet ligger här och bara är.
Vi är på väg söderut, mot allt varmare vatten. Jag seglar med min man Lasse, som även han har många år bakom sig med segling i olika former. Aura är Lasses båt, en OE32, från 80-talet, stark och mycket erfaren. Min Esmeralda II ligger ju kvar hemma för att kunna användas i Vind o Vatten nästa sommar, då vi gör paus i långseglingen. Vi har planerat vår segling tillsammans och jobbat med båten nästan på heltid i flera månader innan avfärden från Dalarö den 4 juni. Nu har vi varit ute i lite mer än två månader, och hunnit segla till Camaret-sur-mer nära Brest i Frankrike. Vi har seglat via Norge, Shetland, Orkney, Caledoniska kanalen, Skottland, Nordirland, Wales och Scillyöarna, som hör till Storbritannien. Nästa steg blir att korsa Biscayabukten, som är ökänd för svår sjö när det blåser hårt från Atlanten, men just nu även för sina späckhuggare.
Många undrar vad för kunskaper som krävs för att ge sig iväg på en långsegling. Jag skulle vilja omformulera frågan till vilka egenskaper som krävs – hos seglaren så väl som hos båten. Många tror att man behöver vara väldigt erfaren och bra på att segla för att kunna segla långt men jag har stött på flera för vilka långseglingen var den första seglingen, och de har lärt sig längs vägen. Viktiga egenskaper är med andra ord nyfikenhet och vetgirighet, och att ha ett praktiskt handlag. Det kan också underlätta att vara bra på att samarbeta (om du inte ska segla ensam, men då krävs i stället en ytterligare uppsättning egenskaper), att ha förmåga att bedöma risker, ha ett konsekvenstänkande, klara av att leva i ett litet utrymme och ha ett bra minne för var saker finns ombord. Det är en fördel att kunna stå tillbaka med sina personliga behov för det gemensammas bästa, att ha en vilja att konstant lära nytt och att visa generositet på alla plan. Båtlivet kan ha många skiftande sidor som behöver genomlevas -från att laga trasiga toaletter och motorer till att hänga på stranden med trevliga båtgrannar.
Både jag och Lasse har under våra år som seglare byggt upp en ansenlig mängd erfarenheter, och självklart hjälper det oss! Med kunskaper som är praktiskt erfarna känner vi oss trygga med att vi oftast tänker och planerar våra seglingar rätt i förhållande till vindar och strömmar, vi har med oss reservdelar så vi kan laga en del saker som kan tänkas gå sönder (exempelvis toaletten och motorn…) Vi vet vad som är viktigt att ta med ombord, men har ändå glömt många saker som får kompletteras längs vägen. Och vi fortsätter att göra misstag – det är ju genom dem som de praktiska kunskaperna utvecklas. Vi har ännu inte under denna resa gjort generalmisstaget – som är att glömma stänga luckor där vatten kan komma in. Det är inte kul med sjöar av saltvatten rätt in i förpiken, där vi sover. Vi har dock båda tidigare redan gjort det misstaget, så kanske har vi lärt läxan och slipper nu…
Med andra ord – ett av mina bästa tips; stäng alla ställen där vatten kan komma in, innan du seglar ut på ett hav!
En annan sak vi alltid gör innan vi seglar iväg är att stuva allting ordentligt och surra fast sådant som ligger på däck så att det klarar båtens rörelser och eventuellt översköljande sjö. På Aura har vi vår gummijolle, två SUP.ar, fem dunkar med diesel och några extra vattendunkar, allt surrat på däck. Andra saker får byta plats, som våra hopfällbara cyklar som ibland får stå på däck men under segling kan stuvas in i stickkojen ihop med sjukvårdsväska, stormsegel, kameraväska och dykväska och annat som är bra att ha till hands.
I salongen används den ena kojen som sjökoj, dvs där kan vi sova när det blir för gungigt att ligga i förpiken längst fram. Men när vi färdas över ett stilla hav i lugnt väder, blir sjökojen med sin uppspända segelduk istället ett utmärkt ställe att lägga sådant som ska hållas på plats under seglingen, som ruffluckan, utebordet och alla sittbrunnskuddar som inte får bli blöta. När vi seglar skvätter det gärna in lite saltvatten i sittbrunnen så då använder vi istället dynor som inte kan suga åt sig vatten och som ligger kvar där man lagt dem. De kilformade som är köpta på hjälpmedelsbutik är mina favoriter, de går även att använda för att kompensera båtens lutning när man ska äta mat och ställa ifrån sig tallriken, eller bara vill sitta bekvämare. Ja ni förstår. Så där håller det på, uppfinningsrikedom adderar jag till listan på egenskaper som är bra att ha. Uppfinningsrikedom kan exempelvis användas till att släcka ljud. Ljud som inte ska finnas vill säga. Under segling över hav låter det en del om båten tack vare rörelserna i sjön – det kan gnissla om delar i riggen eller slå i segel som rör sig med båtens rörelser.
Men om samtidigt kaffemuggarna börjar fara runt i en av kökslådorna eller konservburkar börjar rulla i kölsvinet, eller luckor glappar och glas klirrar, då vill jag få tyst på dessa överflödiga ljud. Det är viktigt av flera skäl – dels för att kunna sova, dels för att kunna höra andra ljud som kan tyda på att något inte står rätt till. Uppfinningsrikedomen kan då yttra sig i att t ex ulltofflor, kökshanddukar och kalsonger kan få hel nya användningsområden.
Sova gör vi så klart medan vi seglar, om vi seglar längre sträckor. Då turas vi om och sover ofta fyra timmar i taget. Om vi behöver gå upp på däck för att till exempel reva storseglet, gör vi det alltid när båda är vakna. Och kommer det delfiner eller valar är det så klart ok att bli väckt!
Båten styr vi oftast med vindroder eller elektrisk autopilot, så vakthållningen består i att justera kursen då och då, ha koll på strömmarnas riktning och fart, hålla utkik och se till att vi inte krockar med andra båtar. De flesta båtar på haven har idag AIS-sändare som gör att de syns på andras sjökortsplottrar, så också vi. Det är roligt att hålla lite koll på var olika båtar befinner sig – vissa har vi hållit kontakt med sedan innan vi avseglade, andra har vi lärt känna längs vägen. Många har seglat tur och retur Skottland men nu möter vi allt fler som är på väg söderut för att övervintra i Karibien eller i Spanien/Portugal. Själva har vi inte helt bestämt oss för om vi ska segla över Atlanten i vinter eller vänta till nästa säsong. Dit seglar man på senhösten eller vintern, och vistas där under vinter och vår. Under sommaren är det orkansäsong så då ska man hålla sig därifrån.
Även på den här sidan av Atlanten finns orosmoln. Just nu ökar attackerna från orcas, eller späckhuggare, som ger sig på båtar och biter sönder deras roder. Över tvåhundra segelbåtar har blivit attackerade hittills i år från Gibraltar och hela vägen upp mot där vi nu befinner oss i nordvästra Frankrike, norr om Biscayabukten. Alla seglare pratar om det, hur man ska bete sig för att undvika dem, vad göra om man blir attackerad, och varför dessa vackra djur över huvud taget ger sig på att göra något sådant, det är ett nytt fenomen sedan ett par år tillbaka. Vi frågar varandra; ger de sig på roder av stål eller aluminium? Gillar de även långkölade båtars roder, som inte hänger fritt under båten? Ska de skrämmas bort med buller och bång eller ska man vara tyst som en mus och gömma sig i båten? Det finns många olika teorier, men verkligheten tyder på att vem som helst kan drabbas. Späckhuggarna lär av varandra och de blir fler och fler som ägnar sig åt den här ”leken”. Det har nu till och med hänt att båtar har sjunkit för att hjärtstocken som håller rodret har skadats så mycket att de börjat ta in vatten. Som tur är kan inte det drabba Aura. Hon har ingen hjärtstock som går genom skrovet utan rodret hänger bakpå båten och följer skrovet hela vägen ner till dess lägsta punkt. Dock är det en realitet att vi mycket väl kan träffa på orcas på havet när vi ska segla över Biscaya, och vad vet vi, de kanske gillar att leka med Auras roder. De följer tonfiskstimmen som sakta rör sig norrut, och just nu sker de flesta attackerna därför just kring Spaniens nordvästra hörn, utanför A Coruna och Galicien som är populära mål för seglare på väg söderut.
Vi hänger kvar här i Bretagne ett tag till, här är så härliga seglingsmiljöer och man kan verkligen se vilken nationalsport segling är! Varje dag pågår något eller flera seglingsevent i bukten utanför Camaret-sur-mer och här finns allt från en replika av Peter den stores skepp från 1712 till supermoderna kappseglingsbåtar och gaffelriggade skutor. Och så alla långseglare från många länder som mellanlandar här innan hoppet över Biscaya. Det är lätt att leva här, där vi kan köpa färsk fisk och skaldjur så ofta vi vill till bra priser, sandstränderna är långa och det finns många fina promenader och mycket att upptäcka. Och som vanligt massor att pyssla med på båten.