Vintersegling

Vintersegling – jag har längtat efter det ända sedan jag låg i fören på min kompis båt för femton år sedan och hackade nyis med båtshaken. Nyårsdagen, minns jag att det var. Solen sken från klar himmel och jag hade fått följa med på ”gubbsegling” med mina kompisar. Hade en tendens att glömma bort att jag själv inte var ”gubbe”, och det hade gubbkompisarna också. Som tur var.

I år, efter långseglingen utomlands  i över tre månader, ville jag inte sluta segla och båten fick ligga kvar i vattnet när de flesta andra togs upp på land. Och tanken föddes att jag själv skulle göra vinterseglingar. Att äntligen igen få uppleva det där unika med att segla genom en hagelskur, glida fram i lågt stående sol eller under kylig stjärnhimmel, påpälsad inifrån och ut. Med skärgården för mig själv. Men inte ensam. Istället föddes tanken om att göra en segling till Utö och erbjuda gäster att komma med. På Utö finns nämligen skärgårdens bästa julbord i december. Och skärgårdens bästa solnedgång.

Den 10 december klockan 9 på morgonen, strax efter att solen gått upp, var vi sex personer som lade ut från bryggan på Dalarö. Dagen var solig och vinden lagom stark, men rakt emot. Aktiv segling, dvs kryss hela vägen ner mot Utö, håller en varm, så motvinden var alls ingen nackdel. Alla turades om att styra och skota segel i slagen, och värmaren jobbade på högvarv i båten för den som ville komma ner och värma sig lite extra. Jag gjorde ett tappert försök att leverera nybryggt kaffe och te och pepparkakor med ädelost. Det gick sisådär, tre klunkar och sedan ”klart för slag!” Själv hann jag inte med en enda klunk kaffe under seglingen men det är en charterskeppares bistra lott. Så mycket roligare att se att de därute hade det bra och njöt av dagen.

Vid 12, som planerat, lade vi till längs med stora bryggan i Utö gästhamn. Just efter att sista förtöjningslinan kommit på plats, kom den första hagelskuren. Det var egentligen först nu som det verkligen kändes som vintersegling! Det var ju i övrigt en dag med några få plusgrader och snöfritt.

Julbordet var välbesökt, utsålt som det såg ut. Många fina delikatesser som verkade vara lokalt tillagade. Mängder med fisk och skaldjur och två hela båtar fullastade med sill. Som vanligt gick det bara att smaka på en bråkdel innan magen sa ifrån.

Det var skönt att kunna sitta kvar i lugn o ro när alla som skulle med färjan tillbaka till fastlandet reste sig som på en given signal och ställde sig i kö till garderoben. Vi brydde oss inte. Vi hade vår egen båt. Men fick vänta med att få ut våra ytterkläder… Medan vi satt där och väntade började snöflingor singla ner över gården utanför där julmarknaden var i full gång.

   

Det hade börjat skymma så smått när vi vid 15-tiden lade ut från Utö och satte kurs hemåt. Vinden blåste stadigt från syd och vi fick en fin läns, till en början i sällskap av snöflingor. Så snart solen dalat tittade stjärnorna fram. Himlen är så mörk och sikten så klar när man befinner sig på en båt ute på vattnet utan störande ljus. Men det var tydligt var Stockholm låg. Ljuset från staden lyste upp himlen över horisonten i nordväst.

Farvattnen kring Dalarö är fulla av utprickningar, sektorfyrar och lysbojar. Det är sjökortet över detta område som används när man tar förarintyg, eftersom det finns exempel på det mesta man kan önska sig här. Därmed blev det även för min besättning en praktisk övning i att hitta farlederna med hjälp av ledfyrarnas vita sken och identifiera deras olika fyrkaraktärer. När man väl är därute är det inte alls så svårt som man kan tro, men ett vanligt papperssjökort där man snabbt ser alla de olika fyr- och lysbojskaraktärer är en fördel att ha till hands. På plottern måste man klicka sig in i flera steg för att ta reda på hur en viss fyr blinkar, och samtidigt försvinner överblicken över ens position bakom textrutor. Mörkernavigering är riktigt roligt och ger självförtroende och vidgar horisonterna in mot kvällar och nätter, när man väl löst koden.

I skrivande stund seglar jag fortfarande. Eller – igen. Nu ligger Esmeralda kvar vid bryggan med luftavfuktare och frostvakt och med alla genomföringar och motorn konserverade med antifrostvätska. Själv befinner jag mig i södra Spanien på gränsen till Gibraltar ombord på en väns båt för några veckors vintersemester i varmare vatten. Här är klimatet som försommar eller tidig höst hemma och dagarna är lite längre eftersom vi är längre söderut på klotet.  Seglingen hit till La Linea startade vi klockan fyra på morgonen. Skälet till det var en kombination mellan tidvattnets riktning genom Gibraltar sund och vindarnas riktning och styrka. Att passera fyren Tarifa, europas sydligaste punkt, just innan gryningen och se ljuset på himlen snabbt spridas i röda ytor över Atlasbergen var magiskt. Strax efter Tarifa dök Europa Point upp, fyren på Gibraltars sydspets.

Nu har vi legat här och firat vad man kanske kan kalla alternativ jul. Utan det mesta av julattribut men med risgrynsgröt, lufttorkad tonfisk och streamad Kalle. Vintersegling kan vara mycket!

Läs gärna mer om min vän Per Karlséns långsegling här!

Om vintern blir mild kan det bli mer vintersegling där hemma med Esmeralda II. Hör gärna av dig och berätta om du är intresserad av vintersegling!

 


«

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *