Shetland: Fåglar och flyhänta musiker

Efter en vecka i Lerwick seglar vi vidare mot Fair Isle

Idag är det en månad sedan jag lämnade Dalarö, och en vecka sedan vi kom till Shetland. Båten har hela tiden legat i Lerwick men har varit ute på en dagssegling och luftat vingarna runt de närmaste öarna Bressay och Noss.

Vi skulle ju segla runt på Shetland, och inte göra som alla andra. Många andra hyr bil eller åker buss runt på öarna. Vi har hyrt bil och åkt buss i fyra av sju dagar. Det liksom bara blev så…

Kanske beror det på kaptenens begynnelseosäkerhet på det här med strömmar och tidvatten. Kanske beror det på att allt går att nå via färjor och med hyrbil kör man ju precis vart man vill. Och våra hamnböcker var så fulla med hamnar, vilken skulle man välja…? Dessutom är Lerwick en alldeles förträffligt trevlig plats, och varje dag mötte vi nya människor som vi gärna ville umgås med. Vi låg till oss helt enkelt.

Den första dagen efter vår ankomst ägnade jag åt båtpyssel och kontemplerande medan min besättning tog första bästa buss så långt söderut som det gick. Dagen därpå hyrde vi bil och åkte så långt norrut som det gick. Och dagen därpå for vi västerut.

I norr finns Unst, längst ut mot havet. Här träffade vi våra älskade havssulor, som bor på klipporna i stora flockar.

Vi vandrade och vandrade. Längre och längre norrut i naturreservatet, tills vi kom så nära vi kunde de öar som är de allra nordligaste i Storbritannien, med fyren Muckle Flugga. Otillgängliga och sköna.

En dag satt vi och pratade med nyfunna vänner från en norsk båt, som kommit för att delta i Bergen-Shetland race. De berättade för oss att de träffat några lokala musiker som de inviterat till båten dagen därpå. Vi var också välkomna. De, musikerna, hade lovat ta med sig instrument och våfflor. Hm, är det sånt man säger en sen kväll på puben, eller?

Först kom Catherine och hennes harpspelande väninna.

 

Sedan dök en flöjtspelande engelsman som bodde på Island upp tillsammans med en rastafarinorrman med gitarr och gudomlig stämma.

 

Och här fick jag låna en gitarr och gav mig på Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind samt Balladen om dagen efter.

 

Utan förvarning dök det upp ett gäng afrikanska trummor med tillhörande shetländska trummare. När de klämt sig ombord var vi 17 i sittbrunnen.

 

 

Vi fick veta under denna session som pågick i några timmar, att det skulle bli soulkonsert på kvällen med Yola Carter i en by några mil söderut. Så hela gänget med nyfunna vänner packade in sig i taxibilar och fortsatte musikfesten där. Efter det hade min besättning tacklat av och gick och lade sig men själv fortsatte jag med Viljen-besättningen till några musikpubar till i Lerwick innan jag vid halv två tiden på natten rasslade ombord på båten och somnade in, lycklig och full av musik och rörelse. Fullständigt överrumplad! Jag har en musiker inom mig, har haft det i hela mitt liv men den har legat i träda. Och gitarren och sångböckerna fick inte ens följa med. Så mycket musik som väcks till liv. Här spelar alla! Inklusive flera av dem som seglat hit.

Många är de som seglat hit just i dagarna. Hamnen blev invaderad i fredags natt av Bergen Shetland race, 47 båtar som seglar denna sträcka för att sedan segla samma väg tillbaka igen efter ett par dagar. I morse gav de sig iväg, i hård vind, efter att ha fått starten uppskjuten en dag. Hamnen blev tom sånär som på några som försovit sig för att de haft för roligt på krogen. Tur att man inte kappseglar denna gång. För roligt har vi.

    

Men nu längtar jag efter en stilla vik. En sandstrand att strosa på. En regnig dag då ingenting behöver göras. En dag då vad som helst kan hända.

Vi ska ta vindarna söderöver i morgon till Fair Isle. Jag tänker mig den ön som en saga. Den ligger mellan Shetland och Orkney, en liten plutt med en liten hamn där bara få båtar får plats. Vi ger oss iväg så att vi får strömmen med oss nedöver, och får sällskap med norska Viljen. Där på Fair Isle ska vi starta en harmonifestival säger de, dvs vi ska locka till oss fler som vill sjunga och spela med oss. Det gäller att få tag i en ”fiddler” för det har de ingen ombord. De spelar flöjter, gitarr och sked. Och jag och min besättning har etablerat oss som den svenska damkören.

Det är lite svårt att lämna Lerwick. Jag tycker väldigt mycket om den här platsen. Men det är också precis så jag vill ha det. Jag vill ju tycka om de platser jag kommer till, jag vill ha dem kvar i hjärtat. I det här fallet är platsen framförallt lika med alla de människor jag har mött, människor med stora öppna varma hjärtan och sinnen. Det smittar av sig. Jag är inte färdig med Shetland!

 

 


«

Comments

  1. Låter helt underbart! Avundsjuk både på naturupplevelserna och nattrumlandet.

  2. Låter underbart, fortsätt God seglats!

  3. Hei Birgitta! Kul å lese bloggen din om Shetland og ikke minst all den fine og velfortjente omtalen du gir denne fantastiske øya med disse flotte menneskene som bor der. Vi hadde en rask seilas tilbake 25 timer og 3. plass i vår klasse. Håper dere har det fint og ha en fin seilas videre på turen, hils ditt mannskap og gutta på Viljen.
    Mvh Charles

    • Birgitta
      juli 3rd

      Hallå hej! Grattis till fint resultat! Vi är nu i Kirkwall, och ska få ett par dagar till här bland öarna innan vi måste börja bege oss mot sydväst för att hinna förbi Cape Wrath innan nästa bunt med lågtryck kommer farande.
      Just nu kanonväder och vi vandrar och sjunger vidare med besättningen på Viljen. Vi kommer kanske se dem igen på Egilsey i morgon kväll. Ska hälsa dem och hälsa dina fina vänner och medseglare också! Bästa minnet hittils och bästa musikupplevelsen hittills kom till tack vare er! /Birgitta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *