Land Ho, framme på Shetland!

Målet är uppnått! Vi är här! Jag hade hört att Shetland är blåsigt, regnigt och kallt. Och här sitter jag under sittbrunnskapellet (för vi förväntar oss regn såklart) och svettas i solsken under en nästan klarblå himmel.

I hamn i Lerwick

Jag har inte hunnit se så mycket av var jag befinner mig ännu, men nu är det dags att ägna dagarna åt just det. Med mig har jag Annette Felleson och Marianne Pollak, både erfarna seglare som varit i Skottland tidigare, och väldigt intresserade av allt möjligt som kan finnas att uppleva. Så snart vi (dvs jag som varit vaken hela natten) sovit ut, får vi duscha på yachtklubben och sedan sätter sig min kära besättning och går igenom allt som kan finnas att se och göra här omkring. Vi vill både segla till vissa platser om och när vädret tillåter, och ta oss landvägen till andra platser. Och vi vill säkert delvis olika saker. Det är därför det är bra att vara tre. Då kan alltid en dra sig undan vid behov utan att någon blir lämnad ensam. Jag har mycket behov av egentid. Gillar att, som jag gjorde en stund denna eftermiddag, gå omkring och bara låta benen och lusten och intuitionen styra mig.

Jag började med hamnen och båtarna som ligger här. Jag pratade med besättningen på den finska båt jag mötte på Kvitsøy, och med en man på en brittisk båt som talade svenska. Han hade varit i Dalarö och kände samma person i Lerwick som jag känner, Leslie Irving. Världen är liten, men här känner alla Leslie Irving.

Leslie kom till Dalarö för några år sedan med sin båt, och vi (jag och min dåvarande parter) tog hand om hans båt under en hel vinter. Han och hans familj blev snabbt goda vänner och vi har hållit kontakten sedan dess. Som tack för hjälpen fick jag en vacker grå ullpläd i gåva av dem. Den bär på en underbar lite vild ulldoft, som en doft av något jag längtar efter. Jag har sovit under den varenda natt det senaste året. Nu har jag seglat hem filten till Shetland. Det är en sjujäkla känsla att vara här. Lite obegripligt faktiskt.

Leslie själv avseglade mot Norge med sin segelbåt samtidigt som vi lämnade Norge för att segla hit. Mitt ute på havet fick vi ett anrop på VHF-radion. Det var Leslie med besättning som tagit en runda söderöver när de sett oss på på AIS, bara för att hälsa.

Vi gick för att leta efter Leslies hus. Vi ville gärna träffa Raewyn, hans fru, som var hemma i Lerwick. Leslie hade sagt att deras hus låg bakom The Lounge bar. Baren hittade vi lätt. Men vadå bakom? Han hade sagt att jag kunde fråga vem som helst i Lerwick, alla visste var de bodde. Så jag gick in på baren och fick genast hjälp att hitta huset. Det är något speciellt med att befinna sig i en liten värld.

I hamnen i Lerwick ligger en svensk stålbåt omgiven av oljelänsar. Det var den vi hörde kustbevakningen kommunicera med i natt när vi närmade oss Shetland. ”make the liferaft ready” hörde vi dem meddela över radion. Vi kunde inte höra den de kommunicerade med, men vi förstod omedelbart att det var något allvarligt som hänt.

I hamnen var det inte svårt att finna båten som låg vid en ramp så att den inte skulle kunna sjunka. Avspärrad med plastremsor med Shetland coastguards logga, låg båten lite ledsen där i ett hörn.  Ägaren fanns ombord och han berättade vad som hänt. När de skulle starta motorn för att gå i hamn hade hela propelleraxeln lossnat med propeller och allt och helt enkelt försvunnit i havet. Kvar fanns ett decimeterstort hål där vattnet forsade in och hotade att sänka båten. I sista stund lyckades en från Shetland coastguard plugga igen hålet, och båten kunde  bogseras till kaj. Men motorn hade blivit vattendränkt och elsystemet sannolikt förstört. Paret som seglade båten var på väg till Island med denna rejäla stålbåt, när nu planerna sannolikt måste revideras. Jag hoppas de får kvalificerad hjälp på Shetland. Känner på mig att det kan finnas en del kompetens här där man är så utsatt för väder och vind långt från fastlandet.

Jag är oerhört rörd och tacksam över att havet varit så vänligt mot oss. Båten med propelleraxelhaveriet hade haft 25 m/s och de seglade en något sydligare rutt än vi. Själva hade vi som mest 12 m/s. Men jag undrade ibland. När vi hade 12, kändes det som 18. Sannolikt berodde det på att vi under senare delen av seglingen som tog 38 timmar hade vinden snett framifrån och då blir den relativa vinden så mycket hårdare. Under en period hade vi dessutom väldigt stökig och hög sjö och då blev krafterna påfrestande på rigg och segel.

Den första soluppgången var min

Vi seglade med fock och tre rev, där det hårt nedrevade storseglet mest fungerade som ett litet extraroder för att hålla båten på kurs, medan focken drev henne framåt. Vi gjorde 6-7 knop genom vattnet, men eftersom vi hade motström mestadels, fick vi segla en mycket längre sträcka än den beräknade. Dessutom valde vi, efter samråd med min privata meteorolog, att gå lite längre söderut för att möta den vind som skulle vrida på VSV under de sista ca 12 timmarna av seglingen. Det visade sig vara ett bra val, och vi kunde styra rakt mot Lerwick på slutet.

Det var då, på slutet, vid tvåtiden på natten och med fem-sex timmar kvar till land som vi började höra anropen från Shetland coastguard till någon som uppenbarligen var i nöd. Då hade de värsta dyningarna släppt greppet om oss och vi hade påbörjat inflygningen på platt vatten i halvvind mot Lerwick.

Seglingen över Nordsjön, startade i Haugesund. Vi skulle egentligen ha startat på morgonen, men kvällen innan den tänkta avseglingen började min tunga plötsligt blöda. Det hade hänt mig under ensamseglingen två veckor tidigare också, och såret hade inte velat läka riktigt utan bildat en hård böld som jag upprepade gånger råkade bita mig i. Jag kunde ju inte rimligen starta en segling över Nordsjön med en blödande tunga och en konstig böld. När det här hände befann vi oss i Kopavik på Karmøy några mil söder om Haugesund.

Den norska sjukvården är något i särklass måste jag säga, efter den här upplevelsen. 14 timmar efter att min tunga började blöda, hade jag både besökt Legevakten på Karmøy (en slags jourmottagning öppen dygnet runt – de tog emot mig halv elva på kvällen), fått remiss till specialist, fått träffa specialst i Haugesund, fått bölden bortskuren och sänd den på analys och tungan ihopsydd med fyra stygn. Några timmar senare var vi på väg mot Shetland i ett väderfönster som ännu såg mycket bra ut, till och med bättre än om vi givit oss iväg på morgonen.

Inte lika tuff som Mick Jagger, mera lappad och lagad

Ett väderfönster är en tidsperiod då vädret är lämpligt för en viss överfart. Vi kunde utläsa av väderprognoserna att vi till en början skulle få svag nordlig vind, därefter ett antal timmar med mycket svag och växlande vind, för att under mitten av överfarten få halvvind och på slutet vind som vred emot. Och det kändes skönt att få höra av Anna, vår meteorolog, att väderprognosen verkade stabil, dvs de olika modellerna var överens. Det visade sig att prognosen stämde exakt.

Nu har jag nått mitt mål, Shetland. Jag är oändligt tacksam att allt har gått bra, att ingenting allvarligt har gått sönder och att båten hållit helt tätt! Inte en droppe har hon läckt. Jag har lyckats täta alla de läckor som tidigare funnits och jag är småstolt över att ha hittat dem. Saltvatten i båten är en styggelse.

Nu ska jag försöka lära mig att stanna upp här och se mig omkring. Inte bara envist segla vidare. Men så småningom, om ett par år, vill jag vidare, på en mycket längre segling. I huvudet samlar sig redan tankar om förbättringar och förändringar för att göra en sådan resa ännu mera möjlig och ännu säkrare.

Annette har det bra på Nordsjön

Jag har idag några saker som jag aldrig skulle vilja vara utan. Det ena är min Raymarine autopilot Evolution med drivenhet kopplad direkt på hjärtstocken, den har styrt i princip över hela Nordsjön. Det andra är min single rev bom, där jag enkelt ensam kunde skifta rev med vindförändringarna som kom tätt. Att ha en radar och en plotter kopplat till AIS är också ovärderligt för att kunna se andra fartyg och deras intentioner.

Det ser trångt ut bland oljeriggar och supplyfartyg men vi tog oss igenom utan problem.

AIS-transpondern jag har (AIS = automatic identification system) gör också att ni kan se var Esmeralda II befinner sig. Bara öppna programmet eller appen shipfinder eller marinetraffic och sök på båtens namn, så ser ni var vi är.

Vi kommer ligga kvar på Shetland i omkring 10 dagar för att sedan ta oss söderut mot Fair Isle och Orkney.

Det är roligt att ni följer oss!

 


«

Comments

  1. Dina härliga berättelser och AIS gör att det känns som om jag vore med! Hoppas ni får en intressant och trevlig vistelse på Shetland. Ser fram mot kommande segling. Hälsa besättningen!

    • Birgitta
      juni 19th

      Det ska jag göra! Det är jättekul med alla som följer med den lilla symbolen som färdas över skärmen. Det är vi!

  2. Lina
    juni 19th

    Underbar läsning Birgitta!

  3. Fantastisk segling som det säkert kräver duktig besättning för att genomföra.
    Hoppas du får en fortsatt lyckad seglats.

    • Birgitta
      juli 3rd

      Hej Inger, så roligt att höra ifrån dig! Jo det kräver framförallt lite planering att segla här. Vindarna och strömmarna är starka och ändrar sig ofta. Man får ha tungan rätt i mun. Men jag är ingen våghals, jag tar det varligt.

  4. Mycket spännande att läsa om allt – har tänkt mycket pa dig Birgitta o först nu blir det av att skriva,
    det är Livets Resa du gör …
    ”Det viktigaste är inte framkomsten – det viktigaste är att starta/komma iväg” Jules Verne
    stor kram fran syssling Karin i Bretagne

    • Birgitta
      juli 3rd

      Hej! Fint att höra från dig Karin! Ja, det viktigaste är att vara på väg och att vara precis där man är! I går räddade vi ett lamm vid vägkanten, jag kramade en kelig grå och vacker katt. Idag sitter jag på ett hotell och skriver med lånat Wifi. LIvet är fint men helt beroende av vädret. Det är inte vi människor som styr, det är naturen. Och det är gott! Tänker mycket på stränderna i Bretagne och att jag en gång ska segla dit. Kram B

  5. Sitter i Askfatshamnen nu och väntar på väderfönster för vidare färd mot Nynäshamn. Gäss på vattnet och styv kuling i byarna med vinden mot oss är mer än vi ger oss ut i. Minns fortfarande vår segling för tre år sedan med glädje. Du var verkligen en trygg skeppare när stiltjen på väg hem övergick i 17m/s och åska.

    • Birgitta
      juni 25th

      Ja den seglingen glömmer jag sent! Hoppas ni trivs med er Linjett (om jag minns rätt)!

  6. Pär Wessman
    juli 26th

    Hej Brgitta
    Vad tuff du är som gör denna resa! Lite avundsfrisk är jag allt. En rent praktisk fråga vod längre överfarter; hur gör du för att palla med när det lutar mycket i flera dagar?
    Vi har reflekterat på det vid några halvlånga överfarter i sommar (Bornholm,Polen, Rügen och hemåt igen) där det blir ganska slitsamt att röra sig med relingen i vattnet.
    Det vore intressant att höra dina reaktioner på en sådan praktisk fråga inför vår långresa om något/några år.
    Med vänlig hälsning, Pär Wessman NORA Linjett 35 swe36.
    (Vi sågs på vädernavkursen i våras och pratade då)

    • Birgitta
      juli 27th

      Hej!
      Kul att höra ifrån dig! Det där med lutet – vi hade ju en del bidevind på överfarten mot Shetland. Det funkade bra, av flera skäl; dels har jag ett nytt storsegel – stor skillnad mot det 10 år gamla utseglade bukiga gamla seglet, dvs ingen reling i vattnet. Och på det tre rev. Vi använde alla tre på Nordsjön när det blåste som mest (inte mer än runt 12-14 m/s men det kändes som mycket mer i den grova sjön). Med rejält revat och nedvagnad stor och åtdraget häckstag och backstag går det att reglera kraften i seglen ganska bra, och båten går stabilt och fint på autopilot. Går att rulla in på focken också, men det gjorde vi faktiskt aldrig. Det jag gillar minst är plattläns i gropig sjö, som gör att båten rullar och seglen slår. Mycket jobbigare än en lutande båt. Bäst är slör-halvvind-öppen bidevind. Ett måste är att ha en bombroms eller preventergajar som håller bommen stilla. Vad som har varit användbart inne i båten är ett stödband som håller en kvar vid navbordet och ett pianogångjärn och en stötta på första durken vid pentryt, så att man kan sitta resp stå bekvämt vid lutande båt. Sjökoj har jag ordnat i styrbords salongskoj med ett kapelltyg som spänns upp och i akterkojen har jag en planka som spärrar av den delen som är under sittbrunnen. på det sättet blir det en bra sjökoj även i aktern, och ett alldeles perfekt stuvutrymme för lådor med grejer.
      Ett annat bra tips är att fixa ”utomhusdynor” som tål vatten. Jag fick själv tipset att köpa på sportaffär den slags dynor som annars används vid träning, balansdynor. Håller rumpan varm och blåser inte iväg. Budgetvarianten är sittlappar i skummaterial men dem får man knyta fast ordentligt. Ett annat bra tips är att ha rejält med gummidukar att lägga under saker i pentry och sittbrunn vid matlagning. Finns att köpa på båtmässan en väldigt bra sort som är blå och lite klibbig nästan.
      Vi kan höras i höst och prata mer om ni vill!

    • Birgitta
      juli 27th

      Hej!
      Kul att höra ifrån dig! Det där med lutet – vi hade ju en del bidevind på överfarten mot Shetland. Det funkade bra, av flera skäl; dels har jag ett nytt storsegel – stor skillnad mot det 10 år gamla utseglade bukiga gamla seglet, dvs ingen reling i vattnet. Och på det tre rev. Vi använde alla tre på Nordsjön när det blåste som mest (inte mer än runt 12-14 m/s men det kändes som mycket mer i den grova sjön). Med rejält revat och nedvagnad stor och åtdraget häckstag och backstag går det att reglera kraften i seglen ganska bra, och båten går stabilt och fint på autopilot. Går att rulla in på focken också, men det gjorde vi faktiskt aldrig. Det jag gillar minst är plattläns i gropig sjö, som gör att båten rullar och seglen slår. Mycket jobbigare än en lutande båt. Bäst är slör-halvvind-öppen bidevind. Ett måste är att ha en bombroms eller preventergajar som håller bommen stilla. Vad som har varit användbart inne i båten är ett stödband som håller en kvar vid navbordet och ett pianogångjärn och en stötta på första durken vid pentryt, så att man kan sitta resp stå bekvämt vid lutande båt. Sjökoj har jag ordnat i styrbords salongskoj med ett kapelltyg som spänns upp och i akterkojen har jag en planka som spärrar av den delen som är under sittbrunnen. på det sättet blir det en bra sjökoj även i aktern, och ett alldeles perfekt stuvutrymme för lådor med grejer.
      Ett annat bra tips är att fixa ”utomhusdynor” som tål vatten. Jag fick själv tipset att köpa på sportaffär den slags dynor som annars används vid träning, balansdynor. Håller rumpan varm och blåser inte iväg. Budgetvarianten är sittlappar i skummaterial men dem får man knyta fast ordentligt. Ett annat bra tips är att ha rejält med gummidukar att lägga under saker i pentry och sittbrunn vid matlagning. Finns att köpa på båtmässan en väldigt bra sort som är blå och lite klibbig nästan.
      En autopilot på hjärtstocken är det enda som fungerar på långsegling är min erfarenhet. Dyr investering men min Raymarine Evolution autopilot har varit ovärderlig och sköter styrningen 90% av tiden.
      Vi kan höras i höst och prata mer om ni vill!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *