Kort rapport från en ensamsegling i Norge

Jag ensamseglar i Norge just nu. Har en väldig respekt för de här kusterna. En vän sa att Norge bara var besvärligt och ivägen när man är på väg till Shetland. Hm. Besvärligt i viss mån, stora vågor som bygger upp nära kusten där djupen förändras kraftigt från flera hundra meter till undervattensknölar på 15-50 meter. Sådana knölar är utmärkta som undervattensstenar. Först tror man att kusten är pepprad med grynnor, men de ligger djupt. Dock påverkar de ändå bekvämligheten ombord och jag har fått öva mina sjösjukenerver rejält. Dock klarat mig hyfsat hittills.

Jag har haft tur med vädret. Att segla så här handlar om att lära sig leta väderinformation. Det är inte bara vindar som är viktiga, utan hela vädersystem och hur de rör sig. Liksom strömmarnas riktning och våghöjden. Allt det här finns att se fint grafiskt på både SMHI och norska motsvarigheten yr.no.

Och så finns många fina internetbaserade tjänster, som Squid, Predictwind och Windy, där man kan animera framtida förväntat väder.

Efter att ha haft en meteorolog ombord har jag blivit ännu mer intresserad och försöker verkligen lära mig så mycket jag kan. En av hennes viktigaste informationskällor var satellitbilderna som kontinuerligt läggs upp på SMHI.s hemsida och som visar inte ett foto, utan en slags avbild av rådande väder och temperaturer i luftlagren. Så man måste vara lite kunnig för att tolka dem, men de är bilder av nusituationen så de ger en bra bild av väderläget.

Nu ska jag strax lägga loss från Mandal i södra Norge för att, när de västliga vindarna har lagt sig, med tillbörlig respekt närma mig Lindesnes som är Norges ”Kap Horn”. Här kan det vara grov sjö när det blåser, och nu har det blåst men ska lugna sig. Jag går inte runt hornet förrän det är lugnt, lovar. Sedan väntar nu ett par dagar med lugn atmosfär och sydliga och sydvästliga vindar samt en kraftig medström som ska ta mig norrut mot Stavanger. Där ska jag hälsa på en gammal vän.

Under en dag i Mandal har jag ägnat lite tid åt båten och fyllt på med brickor i kickens fäste så att den ska bli stum och inte hoppa runt i vågorna, samt anbringat en lina till tredje revets främre revpunkt så att jag kan dra ner det tredje revet utan att behöva gå upp på däck. Det känns tryggt. Annars har jag en Seldéns single line bom som Benn´s har gjort i ordning åt mig, den funkade kanon från första dagen.

Annan bra och viktig utrustning är autopiloten, Raymarine Evolution med drivenhet på hjärtstocken. Den styr i alla väder, efter kurs eller efter vindvinkel. Den är ihopkopplad i nätverk med vindinstrument och plotter, så att jag kan ändra kurs på plottern. Plottern i sin tur kan skicka info till min ipad så att jag kan sitta nere i ruffen och ändra kurs. Eller så kan jag vara på fördäck eller till o med i vattnet och ändra kursen med hjälp av min fjärrkontroll till autopiloten. Kanske kan jag få båten att segla tillbaka till mig med hjälp av den om jag faller i…?

Apropå falla i, har jag på min flytväst monterat en PLB (personal location beacon, nödradiosändare programmerad med mina personliga uppgifter) och en AIS transponder som sänder AIS signal om den löser ut. Det gör att jag dels kan larma att jag är i nöd till larmcentral, dels kan sända signal till båten så att min egen båt eller andra båtar kan se var jag finns. För att inte överhuvudtaget trilla i har jag alltid livlinan kopplad när jag är ensam ombord.

På sidan av båten hänger en nödstege som kan lösas ut från vattnet. Inte bekväm att klättra upp på men säkrare än att försöka ta sig upp i aktern när vågorna går höga. För att kunna lyfta en person ombord har jag förberett en talja som kan hakas i under bommen och i en flytande lina som flytvästarna är utrustade med, och därefter kan man lyfta ombord en nödställd genom den öppningsbara grinden i mantåget genom att dra taljan via block till en skotwinch.

Att tänka igenom nödsituationer och förbereda sig på dem är en av de mentala träningar jag har ägnat mig åt under tiden innan avfärd. Det är viktigt att det inte finns saker att slå sig på, snubbla på eller fastna i, och att alla linor löper rätt och utan friktion. Likaså att allt har sin speciella plats och att inget ligger och skaver på viktiga slangar. Båten rör sig väldigt mycket mer än man är van vid, när man går i öppen sjö, så allt måste verkligen sitta fast. Till o med en rullande vattenflaska på durken kan göra mig tokig.

Hela tiden händer små saker som kräver åtgärd. Att åtgärda är att behålla lugnet. Att slippa vara orolig för att den där skruven ska lossna eller den där linan skavas av.

Konsekvensen just nu är att jag har sett mycket litet av Norge. Jag är i båten, pysslar, tänker, planerar, kollar väder… som att leva i en särskild egen livskapsel. Tids nog kommer jag ut, kommer jag fram. Än så länge är jag bara på väg, men det är också ett tillstånd jag trivs med. Jag älskar att lämna hamn och styra ut till havs för att sedan lämna styrningen till autopiloten och själv bara njuta av att vara där ute.

Kanske skulle jag ta en liten promenad i Mandal innan jag lämnar denna faktiskt väldigt fina by, som till o med har ett konstmuseum mitt i hamnen.


«

Comments

  1. Så fantastiskt att läsa och följa ditt äventyr vart eftersom du skriver.. Med allt du gör och förbereder inför ev händelser känns det ändå tryggt att vara din anhörig 😊💜

  2. Det låter som du är i ditt esse! Känn inte att du måste besöka konstmuseet… När får du ny besättning? Hur långt norrut ska du i Norge innan du ger dig iväg till de brittiska öarna?

    • Birgitta
      juni 10th

      Nej jag besökte aldrig konstmuseet. Det låg en broschyr om utställningarna inne i hamnkontoret. Där såg jag till min glädje att det var en utställning med Pippilotti Rist. Men upptäckte sedan att broschyren var från förra året. Så jag kom bara till hamnkontoret och sopcontainern innan jag lättade från hamnen igen. Just nu utanför Järens rev, motorgång till havs, på väg in mot Stavanger. Där blir det nog lite konst för min vän jag ska hälsa på är rektor för Rogalands kunstskole.

    • Birgitta
      juni 10th

      Just det. Jag får besättning den 15.e. Vi seglar nog över från någonstans mellan Stavanger och Bergen.

  3. Du skriver så jag känner mig ombord – nära, kunnigt, engagerat. Du gör mig lite avundsjuk på ditt lugn, skicklighet och, troligen, din förnöjsamhet. Du blir en förebild. Lycklig segling – allt gott!

  4. Pernilla
    juni 9th

    Så spännande att läsa, om Norgekust, väder , säkerhet ( där har ju jag haft nytta av dina kunskaper att plocka upp folk ur vattnet…) och bubblan. Lycka till med ” Kap Horn”!

    • Birgitta
      juni 10th

      Hej så roligt att höra ifrån dig P! Vet du att en av sjöräddarna som hjälpte oss utanför Ystad var en vän till dig, Ola, som också ägt Marilyn!? Han fick trimma segel lite och fick en kopp kaffe. Allt gick bra med läckaget, som du säkert har sett i tidigare blogginlägg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *